Oj vad tiden går fort, jag har ju inte skrivit på länge men matte har inte haft tid att hjälpa mig för själv kan jag inte.

Sommaren är nu slut, trist men inget jag kan göra nått åt.

Brorsan har kommit tillbaka och är här på vardagarna när hans matte jobbar.

Jag sitter och väntar vid ytterdörren varje morgon för att hälsa honom välkommen hit. Visst är jag en underbar syster?

Vår husvagn ska snart komma hem så det livet är ju också slut precis som sommaren.

Om dagarna försöker jag få igång min bror på bus men han gillar att sova så jag ligger antingen i fönstret eller i husses famn.

Vovisar

Affi

Här ser ni hur svårflörtad han kan vara!